Marks Filmstudio

Så har det blivit dags för belgisk/fransk film och vi har valt   Jacques Audiards Rust and bone Filmens handling rör sig kring en kvinna som tränar späckhuggare, men som skadar sig och i sin förtvivlan vänder sig till en man som försörjer sig som slagskämpe och dörrvakt. Suveränt skådespeleri mellan två vilsna karaktärer, som trots sina väldigt olika utgångspunkter kan förundras i en ojämlik, men lustfylld kärlekshistoria. En film som sätter sig i en med sitt fina foto och lyckade musikval. Titeln syftar på känslan som en boxare får när han träffas av ett slag – smaken av rost och ben. Det är Jacques Audiards skickliga vågspel mellan hopp och förtvivlan, vackert och solkigt som griper tag så kraftfullt. Han förmår, genom fotot, dialogen, musiken (bland annat Lykke Lis "I follow rivers"), de osmickrande miljöerna och den perfekt castade ensemblen att förvandla sagan till en käftsmäll. Expressen   En profet, har ett trumfkort i form av megabegåvade och kari

Huvudrollskaraktären i den här japanska filmen är cellist i en symfoniorkester, som förlorar sitt jobb för att orkestern skall läggas ned. Han får ett nytt hos en begravningsentreprenör. En syssla så illa ansett att han inte vågar berätta om den för sin fru. Mannens nya arbete handlar om rituella svepningscermonier. En process där den döde förvandlas från död kropp till så nära man kan komma en levande människa igen. Syftet med cermonien är att de sörjande skall försona med den döde. På engelska heter filmen Depatures – avgångar och kanske är det en bättre titel. För det handlar om att gå vidare, från det här livet till något annat.  En film om en vardag, österländsk vardag, i sak så nära vår, men med sitt språk och sin symbolik så långt borta från oss. Skådespeleriet är utsökt. Varenda gest, varenda min tycks vara hämtade  ur djup människokunskap och lång livserfarenhet tillsatt med en fin dos humor.   SvD