Marks Filmstudio

Den varma hösten har fortsatt och nu väntar vi på tisdagens film. Den här gången en svensk film som beskriver hur många ungdomar haft det de senaste åren. 23-åriga Dino flyr ungdomsarbetslöshetens trista tillvaro i Sverige, för att bli lycklig som ungdomsarbetande i det nyrika Oslo. Men paradiset uteblir. Dino fastnar i en ond spiral av tillfälliga och trista servicejobb, blandat med hårt festande. Men som barnflicka i en medelklassfamilj kräver verkligheten att hon finkalibrerar sin inre kompass i livet. Bianca Kronlöf har huvudrollen. Hon är en mångkonstnär som i den här filmen får chansen att visa delar av sitt stora register, nu som skådespelerska. Regissören Ronnie Sandahl debuterar med den här filmen, en debut som imponerade och resulterade i priser på ett par festivaler. Recencenterna: "Men den här filmen har också en uppkäftig lätthet som minner mer av Moodyssons feelgood- produktioner.  Lägg till det en Bianca Kronlöf (tidigare hyllad för humorserien &q

På sätt och vis kan man säga att Marks Filstudio visar sin första filmfabel på tisdag. Berättelser i fabelns form har under alla tider skildrat moraliska och sociala dilemman i en lätt maskerad form. Djur med mänskliga karaktärer har fått gestalta våra etiska tillkortakommanden.  Nu är det nämligen dags för Revolten - en film där den ungerske regissören  Kornél Mundruczó skildrar hur vi i en nära framtid bara får ha hundar med en solid renrasig stamtavla.  13-åriga Lilli har en hund av blandras, en sorts hundar som inte gillas av myndigheterna och därför skall registreras och beskattas. Under filmens gång får vi följa hur Lillis hund,  som hamnar hos en elak hunduppfödare, förvandlas och hur hundarna agerar för rättvisa. Filmen har flera intressanta ingångar inte minst hur den spelats in. Inte mindre än 274 hundar agerar i filmen och detta är faktiskt ett rekord för en spelfilm.  Filmen är en skrämmande metafor av var vi kommer att hamna om vi lämnar den grundläggande human

Så blir det musikfilm på Marks Filmstudio - på tisdag kväll bänkar vi oss för att följa en ung man som vill nå toppen som jazztrummis. Men det är igen mysig sing-along utan en tuff och bitvis mycket rå historia vi får följa. Den unge talangen upptäcks av en bandledare som tar med honom till skolans bästa ensemble. Vägen mot att fylla förväntningarna går på lika delar av förnedring och kritik från bandledaren och egen vilja att minsann nå dit. Övningspassen blir långa och bitvis omänskligt hårda. Filmen ställer frågan om det går att träna sig till perfektion eller om den naturliga begåvningen måste finnas och kanske är den oumbärliga framgångsingrediensen. Det är också lätt att dra paralleller till pedagogiska diskussioner när man funderar över den här filmen. Vad är det som fungerar bäst disciplinerat tvång eller lustfyllt sprängande av egna och andras gränser? Recensionerna var blandade, men med övervägande toppomdömen SvD  var väldigt ambivalent i sin recension av filmen