Marks Filmstudio

Nu har vi klart med vårsäsongens filmer. Det finns all anledning att se fram emot våren och låta sig bli bortskämd med filmstudions program. Och det blir sju filmer i vår också. Klicka på länkarna för att läsa recensionerna. 17 januari Läkaren på landet Johan Croneman i DN skrev "Det är en fröjd att både se lära, tänka, reflektera. Det är en film för iakttagaren i oss." 27 januari - extraprogram i samarbete med Skene Kulturhus Biljetter kan köpas i förhand på Kulturhuset i Skene 22/12 kl 9-16.00 31 januari Captain Fantastic Jane Magnusson i DN tyckte "Bens förhållningsätt till världen är präglad av ärlighet och hans hand med barnen kommer få föräldrar över hela världen att ifrågasätta hur de lär upp de egna." 21 februari Louder than bombs Anna Hellsten i Svenska Dagbladet ansåg att filmen var "ett elegant drama av norsk films stora reginamn som här gör sin engelskspråkiga debut." 7 mars Dottern Karin Svensson på tidningarnas telegra

När jag funderade över hur det här blogginlägget skulle formuleras slog det mig att vi som säsongsfinal visar en rund och lättdrucken smoothie med ingredienser från filmer vi visat i höst.  Receptet:  Ett par udda nördar  (Män och får), autentiskt allvar (Spotlight), en dos utsatthet som slutar bra (Room), och så en liten nypa uppsluppna tokerier (Burn after reading). Filmens centrala gestalter Greg och Earl är ett par udda tonåringar som dittills mest ägnat sig åt inåtvänt tonårspyssel i form av att klipp-klistra egna versioner av stora filmer. I självbekräftande samförstånd ger de filmerna pubertala namn som Pooping Tom och Sockwork orange. Gregs pappa försöker hitta en utväg för att sonens bristande sociala kompetens skall boostas. Han tvingar därför honom att umgås med den cancersjuka flickan Rachel, något som till en början stöter på patrull, men så småningom inser alla parter att de har rätt kul tillsammans. Dagens Nyheter slutade sin recension: Okej, man fäller k

Ja, så har vi kommit fram till säsongens näst sista film. Och nu blir det en allvarlig historia om fångenskap, omsorg om barn och hur vi hanterar frihet, när världen är en helt annan än den vi trodde. Många frågor att fundera över när ni sett denna omskakade historia och sitter hemma med några tända ljus och en kopp te för en filosofistund i all enkelhet. En kvinna och hennes son tillbringar flera år i ett trädgårdsskjul. De är inlåsta av en hänsynslös person som dock inte får spela någon huvudroll i denna film. Istället får vi en inblick i hur mamman försöker skapa mening, ordning och kanske en form av värdigt liv för sin son, i denna ytterst avgränsade värld.  En värld som ändras och får helt nya gränser och förutsättningar. Genom nioåringens ögon får vi uppleva det kaos som blir följden när ens bild av tillvaron rämnar. På ett djupare plan hanterar filmen frågan om vad världen egentligen är och hur vi kan veta det? Bildgestaltning och huvudrollsinnehavarnas skådespelarinsat

Lördag kväll i en tid av färg, fukt och frånvarande ljus. Nu har vi definitivt lämnat den varma delen av detta år bakom oss för att ta oss an tiden med kala grenar, meningslös sommartidsåterställning och bylsiga kläder. Men det är också en tid när det finns ytterst lite som på allvar behöver konkurrera med att frossa i vita dukens kulturutbud. Och apropå vita duken - vi har ju fått ny duk på bion i Kulturhuset. Och den var ett lyft med sin skarpa återgivning och höga reflektionsförmåga. Nästa steg om ekonomin så småningom tillåter borde vara ljudet i salongen. För film det är bild och ljus i ljuv förening. När vi beslutade om den att visa kvällens film var det minnen från andra bröderna Coenfilmer som Fargo , och No Country for old men , som fällde utslaget hos de flesta av styrelsens medlemmar. Och den här rullen kommer inte att sudda bland dessa goda filmminnen. Burn after reading anspelar på information som ges agneter och som är så hemlig att den måste förstöras när den

Söndag morgon och fortfarande lite kvardröjande sommar om man väljer ett läigt hörn dit solen når. För att sommarkänslan skall hålla sig kvar måste man blunda, annars när man ser sig omkring påminns om höst överallt: Färger, löv på marken, fuktig asfalt och om man tar ett steg ut från det vindskyddade hörnet - kall vind. Lite lätt frusenhet kan vara en god grundkänsla när du bänkar dig i fåtöljen på tisdag, för nu blir det ett besök på nordatlantens sagoö Island. Isländsk film tar sin näring ur den lavablandade svarta jorden, sin form ur det karga landskapet och sin gestaltning från det folk som vårdar sin historia, sina myter och sin vidskepelse och ändå lever så  modernt med bankkrascher och allt. Samma jobb, samma landskap, samma strävan efter överlevnad och samma föräldrar. Det gör inte att man måste umgås och hänga ihop. Även om, eller kanske tack vare att de är bröder har de inte pratat med varann på mycket länge. Det stora landskapets oändliga himmel välver sig över d

Filmskildringar av barn som far illa har en förmåga att fastna i minnesbanken för filmupplevelser. Min allra första måste ha varit Flickan med svavelstickorna . En svart-vit framställning av HC Andersen sagan med oklar sensmoral på 16 mm projektor i Frälsningsarméns lokal i Kinna. Där såg jag också Barnen från frostmofjället.   Dickens En julsaga avnjöts också i svartvitt men på TV. Och sen ett raskt hopp fram till 491 med en ouppnåelig 18 årsgräns på Konserthusbiografen. Så filmen såg jag aldrig. Det var först långt senare, när jag läst hela Görlings bok som jag förstod att filmen först i sjunde hand handlade om explicita sexscener och i första hand om utsatta ungdomars situation. Men så till kommande veckans film på vår filmstudio. Malony lämnas under dramatiska omständigheter av sin mamma som inte vill ha honom och hans kommande år blir i fosterhem. I filmen spolas sedan tiden fram ett tiotal år. När vi träffar Malony nästa gång är han tonåring och hans dåliga sidor har b

Några fler gula blad på björken, en och annan prydnadsbuske skiftar i rött. Kyligt på morgnarna och i morgonmotljuset över maderna här i Fritsla ryker det om korna som går och betar. Allt detta säkra tecken på att det vilken tisdagskväll som helst är dags att dra sig västerut mot Skene och dess ombonade biograf för att begå höstpremiär med Marks Filmstudio. Höstens första film låter oss dras med i stämningar och miljöer på den nordamerikanska tidningen Boston Globe. En skandal är under uppsegling när det har visat sig att präster inom den katolska kyrkan har förgripit stig på barnen i sina församlingar och att detta tystats ned på högsta ledningsnivå. Men journalisterna vill inte stanna vid att någon enstaka makthavare ställs ut, utan vill belysa hur ett helt system kan samverka, så det leder till sådant här. Filmen tar med oss till en rörig redaktion med högt tempo och nästan bara män som arbetar. Tidningen håller sig med ett eget grävgäng Spotlight. Och vi får följa det

Nu är det mitt i sommarn - men höstmörkret kommer även om vi just nu hoppas att det dröjer. Nu har vi fått besked från Stockholm. Av de filmer vi vaskat fram blir det de här som visas i höst. Varje film är länkad till en recension om du vill läsa mer om den. En utförligare beskrivning kommer när vi i styrelsen skaffat oss en lagom klädsam, frisk solbränna och blondare ton i håret. 6 september Spotlight 20 september Malony 4 oktober Bland män och får 25 oktober Burn after reading 8 november Room 22 november Me and Earl and the Dying Girl

Inbäddad i femtiotalet med dess bylsiga kläder i pastell och vackra frisyrer. Ackompanjerad av ett kapell med trummor, ståbas, gitarr och fiol. Långt borta på Irland i den sannolikt rökdoftande och lite kyliga samlingslokalen, så hörs ett ljud som skorrar mot tidsandan. -Det var väl ändå konstigt att lägga ett sådant ljud till stämningen, hann jag tänka, innan någon annan i publiken insåg att det var ett larm i lokalen som börjat ljuda. Så blev det till att öppna dörrarna och be publiken komma ut, undra en stund om vad tjutet berodde på och så småningom efter ytterligare ett försök att se filmen, ge upp och gå hem. Utan att få veta hur det skulle gå, vem skulle hon välja? Men på tisdag får vi svaret! Vi kör sista kvarten av filmen och som plåster på nyfikenhetssåret ytterligare en film Eddie the Eagle. Det här är en film som handlar om den osannolika historien med en britt som blev backhoppare, kvalificerade sig till OS och lyckades hoppa 73 meter, som även om det var ett britt

Vårlördagsmorgonen fick en urtidston när jag hämtade tidningen. En trana flög lågt över byn, sökande och  trumpetande sin känsla av ensamhet. Två koppar storbladigt Ceylon OPA får nu hjälpa till när säsongens sista filmpresentation nu skall bli till. Vi toppar den här säsongen med en stilig film, ett romantiskt drama om emigration, kärlek och rötter som vi har svårt att släppa under vår vandring genom livet. Året är 1952 och Eilis en ung katolsk kvinna i en liten, by på Irland emigrerar och kommer till New York. Väl där får vi se henne förvandlas av den nya miljön och upplevelserna. Allt är så mycket ruffigare, tydligare och komplext. Så Eilis följer med i den nya tidens ström och förvandlas från en blyg och återhållen tjej till självständig kvinna. Kärleken till en charmig italiensk rörmokare blir en dramatisk vändning, men det skall komma fler. Detta emigrantdrama är färgrikt men också en lågmäld skildring från en tid när framtidshoppet för unga hägrade i det spännande glit

Så har vi lämnat vintern bakom oss, tiden har rubbats en timma och fåglar hälsar oss med sång om mornarna. Kom till oss i den vårljusblå skymningen och låt dig föras in i ett vardagligt drama med storpolitisk fond. Nu tar vi oss tillbaka i historien, men inte så långt. Nästan alla vi som besöker Marks filmstudio var med. Sovjetunionen föll 1991 och i den gigantiska unionen fanns många provinser där självständigheten dröjde. Abchazien var en av dem. Lite mindre till ytan än Skåne ligger det inklämt mellan Svarta Havet och den gigantiska bergskedjan Kaukasus. Under sovjettiden ett mycket populärt resmål för den politiska eliten, med sitt milda, fina klimat och närhet till svartahavskusten. Det är i denna miljö vår film den här tisdagskvällen utspelas. Två äldre män är de enda som blir kvar när alla andra bybor flytt det alltmer annalkande kriget. De kan helt enkelt inte överge den gigantiska skörd mandariner som snart är färdig. Kriget i miniformat kommer att utspela sig prakti

1974 iscensattes en märklig kupp. Mångkonstnären, jonglören och balansmannen hade under mycket lång tid planerat en promenad mellan tvillingtornen i World Trade Center. Men inte på marken, utan i andra änden - 110 våningar, drygt 450 meter närmare himlen. Trotts sitt lite ironiska namn Phillippe Petit var han en rutinerad herre på sitt område. Tidigare hade han balanserat på Notre Dame, Parisoperan och Sydney Harbour Bridge. Den här promenaden var dock inte på något sätt officiellt sanktionerad utan krävde minutiös, hemlig planering. Under filmens gång får vi följa hur Philippe och hans kamrater får jobba på för att komma in i byggnaden för att rekognosera, bitvis blir det då lite thrillerartat som att en bankkupp förbereds. Och frågan filmen ställer formuleras dels av Philippe själv - "man måste leva livet på kanten av livet". Eller så kan vi hålla med det rättssystem som fällde honom för tilltaget, "framkallande av fara utan egentligt syfte". Straffet bl

Under andra världskriget stals många kulturskatter och den här filmen skildrar i dramats form en kvinnas kamp för att återfå de verk hon saknat så länge. Minnen väcks till liv av att hon känner igen det halsband som kvinnan på bilden bär och som hon en gång fick i bröllopspresent. I centrum finns ett verkligt konstverk  Gustav Klimts guldskimrande porträtt ”Adele Bloch-Bauer I” . Att den också kallats kvinna i guld var för att dölja att kvinnan på bilden var av judisk härkomst. Det rör sig om en tavla på 138 x 138 centimeter, målad i guld och silver och den såldes på en verklig auktion 2006 för den nätta summan 126 miljoner dollar, alltså runt en miljard kronor. I en mild thrillerform får vi följa en böljande kamp mellan den österrikiska staten som hävdar att detta nazistiska stöldgods tillhör kulturarvet och de rättmätiga, ursprungliga ägarnas krav på att få tillbaka det som en gång tillhört dem. Och på det personliga planet blir det ett offer för huvudpersonen - att tvi

Februaris färglöshet kräver terapi och lindring. Vad är då bättre än att få njuta av en färgstark skildring av vårt innerstas rika känslopalett. Mordisk svärta, djupröd passion och kanske lite ljusblå, högtflygande längtan till det lyckliga och oförargliga? Vi har nått fram till säsongens tredje film. Och den här gången är det en argentinsk filmskapare som står för kvällens underhållande och oroande sammansättning av episoder. Temat är vårt djuriska behov av hämnd. Att ge sådana som förtjänar det precis just det de skall ha. Och lite till. Det är en mycket välspelad och välkomponerad film som redan i första tablån fångar oss.  Ett samtal på ett flygplan som visar sig ta en oväntad vändning. Sedan rullar det på med allt från mordisk ilska över girighet till den avslutande episodens bröllop, som går överstyr när brudgummen visar sig vara ett kräk. Kärlekens passion och energi vänds mot den som svikit: Hennes hämnd blir magnifik, och ändå ändar inte allt i fullständig katastr

Efter ett kortare besök av vacker rimfrostvinter med en fantastisk blå himmel som fond till björkarnas brudklänningar, så var vi där igen: Blött, grått och och mer färglöst än en svartvit bild. En som inte fått framkalla klart, utan ryckts ur sitt bad för att inte bli för mörk. Då passar det fint att komma in i den röda sammetsvärmen och de väl insuttna biostolarna i Skene Kulturhus. Gona in sig lite i ryggstödet eller grannens axel och låta själ och tanke tas med på en resa långt bort i tid och rum. Hemkomsten blir den här säsongens andra film. Nu förs vi med hjälp av den kinesiske regissören Zhang Yimou tillbaka i tiden till 1970-talets början när kulturrevolutionen pågick som mest intensivt i Kina.  En tid när speciellt högutbildade kunde bli fängslade för i stort sett vad som helst. En universitetslektor drabbas hårt och får tillbringa lång tid i fängelse, men lyckas rymma. Att som familj då hjälpa rymligen är naturligtvis helt förbjudet. Filmen är mycket dramatisk samtidig

Dagarna är redan en halvtimma längre än de var vid årsskiftet och det är därför hög tid att starta filmstudions vårvisningar. Annars lär vi inte hinna med alla vår sju filmer, som det blir den här terminen, innan de ljusa sommarnätterna gör sitt intåg. Så välkommen in från mörker, snö och kyla och dela ett par timmar med de mest biosugna invånarna i Marks Kommun - medlemmarna i Marks egen filmstudio. Säsongens första film tar oss till en större mataffär i Frankrike. Arbetsförhållandena där är stressade och arbetsgivaren tar ut vad hen kan av personalen för att få högre effektivitet. Om man arbetar stående i kassan, blir det snabbare inslag, därför; stolarna bort. Ett toabesök tillåts inte passera tidsgränsen 35 sekunder. Och snart är det dags för det stora steget - automatiserade kassor, där kunderna gör en del av affärsanställdas jobb. Men där är gränsen passerad för personalen på det här varuetablissementet. De anställda bildar en gerilla och börjar sälja sekunda, kasserade