18 mars The walk
1974 iscensattes en märklig kupp. Mångkonstnären, jonglören och balansmannen hade under mycket lång tid planerat en promenad mellan tvillingtornen i World Trade Center. Men inte på marken, utan i andra änden - 110 våningar, drygt 450 meter närmare himlen.
Trotts sitt lite ironiska namn Phillippe Petit var han en rutinerad herre på sitt område. Tidigare hade han balanserat på Notre Dame, Parisoperan och Sydney Harbour Bridge. Den här promenaden var dock inte på något sätt officiellt sanktionerad utan krävde minutiös, hemlig planering.
Under filmens gång får vi följa hur Philippe och hans kamrater får jobba på för att komma in i byggnaden för att rekognosera, bitvis blir det då lite thrillerartat som att en bankkupp förbereds.
Och frågan filmen ställer formuleras dels av Philippe själv - "man måste leva livet på kanten av livet". Eller så kan vi hålla med det rättssystem som fällde honom för tilltaget, "framkallande av fara utan egentligt syfte". Straffet blev milt någon Philippe dömdes att hålla någon dags lindansarskola för utsatta barn.
Filmmakarna har lyckats väl med att skapa illusioner i den här filmen som bitvis är mycket skickligt dataanimerad.
Philippe är fortfarande ensam om den här bedriften, de ursprungliga tornen finns ju som vi alla vet inte längre...
”The Walk” är alltså mer en hisnande tivoliattraktion än ett fullödigt drama, men är nog inte menat att vara något annat heller. Tyckte TV:s Kulturnytt
DN menade att just själva promenaden var suveränt skildrad: en oförglömlig scen: nervkittlande, svindelframkallande och underskön.
