8 mars Kvinnan i guld
Under andra världskriget stals många kulturskatter och den här filmen skildrar i dramats form en kvinnas kamp för att återfå de verk hon saknat så länge. Minnen väcks till liv av att hon känner igen det halsband som kvinnan på bilden bär och som hon en gång fick i bröllopspresent.
I centrum finns ett verkligt konstverk Gustav Klimts guldskimrande porträtt ”Adele Bloch-Bauer I” . Att den också kallats kvinna i guld var för att dölja att kvinnan på bilden var av judisk härkomst. Det rör sig om en tavla på 138 x 138 centimeter, målad i guld och silver och den såldes på en verklig auktion 2006 för den nätta summan 126 miljoner dollar, alltså runt en miljard kronor.
I en mild thrillerform får vi följa en böljande kamp mellan den österrikiska staten som hävdar att detta nazistiska stöldgods tillhör kulturarvet och de rättmätiga, ursprungliga ägarnas krav på att få tillbaka det som en gång tillhört dem. Och på det personliga planet blir det ett offer för huvudpersonen - att tvingas återvända till barndomsstaden hon aldrig mer ville se.
Filmen belyser därmed det vidare temat - vad är egentligen upprättelse, kan det ibland vara bättre att glömma och gå vidare?
Helen Mirren är som alltid en klippa i sådana här biografiska sammanhang. Hon tar aldrig över rollen utan låter den sippra ned i sin gestalt. Skrev SvD i sin entusiastiska recension.
Dagens Nyheter var inte lika förtjusta utan tyckte att:
I filmen om hennes kamp vinglar regissören Simon Curtis mellan schabloner och sentimentalitet. Med blicken fäst vid Helen Mirren undviker man sjösjuka; som Maria Altmann håller hon rak kurs, och gör det möjligt att trots allt ta till sig vad som är en intressant historia om hur den nazistiska kleptomanin fortfarande återspeglas på museiväggar.
