19 april - Brooklyn slutet och Eddie The Eagle
Inbäddad i femtiotalet med dess bylsiga kläder i pastell och vackra frisyrer. Ackompanjerad av ett kapell med trummor, ståbas, gitarr och fiol. Långt borta på Irland i den sannolikt rökdoftande och lite kyliga samlingslokalen, så hörs ett ljud som skorrar mot tidsandan. -Det var väl ändå konstigt att lägga ett sådant ljud till stämningen, hann jag tänka, innan någon annan i publiken insåg att det var ett larm i lokalen som börjat ljuda.
Så blev det till att öppna dörrarna och be publiken komma ut, undra en stund om vad tjutet berodde på och så småningom efter ytterligare ett försök att se filmen, ge upp och gå hem. Utan att få veta hur det skulle gå, vem skulle hon välja?
Men på tisdag får vi svaret! Vi kör sista kvarten av filmen och som plåster på nyfikenhetssåret ytterligare en film Eddie the Eagle.
Det här är en film som handlar om den osannolika historien med en britt som blev backhoppare, kvalificerade sig till OS och lyckades hoppa 73 meter, som även om det var ett brittiskt rekord, inte var något som imponerade i sammanhanget. Några tyckte till och med att han skämde ut sporten och för att förhindra sådant i fortsättningen fick det bli nya regler för att få ställa upp i OS.
Men Michael Edwards fick sin dröm att bli verklighet och vi kommer att få se en feel-good film med många komiska inslag.
Med maxad bromance, toppad med en skopa åttiotalskitsch, är det omöjligt att värja sig mot den här må bra-upplevelsen. Skrev Expressen
Ändå är det svårt att tycka illa om ”Eddie the Eagle”, just för att den är trivselkomedi i sin renaste, mest klarögda form. Därtill en komedi av en sort som är ovanlig 2016: kliniskt fri från intrigskruvar, ironisk metahumor och könsord. Tyckte Svenska Dagbladet
