Marks Filmstudio

Säsongens sista film är här. Dagen före lucia och nästan mitt inne i julmånaden skall vi få se den film som kanske blivit mest omtalad av filmälskare i år. En svensk film som faktiskt gav en Oscar. Först något om regissören Ruben Östlund. Hans filmkarriär började med filmer av våghalsiga skidåkare i alperna, först var det kompisar som avbildades, men kvalitén i dessa filmalster upptäcktes och Östlund fick uppdrag med större budget. Född 1974 i Göteborgs norra skärgård och utbildad vid Högskolan för fotografi och film i Göteborg debuterade han som dokumentärfilmare. Hans första spelfilm blev Gitarrmongot. Så min upplevelse av Ruben Östlund - första filmen av honom som jag såg var De ofrivilliga. En film sammansatt av olika episoder med det gemensamma temat att huvudpersonerna hamnat i en situation, utan egen förskyllan. Filmen ger oss några olika exempel på att vår frihet är relativ. Vi är ofrivilliga för vår eventuella frihet ligger i händerna på gruppens. Den bestämmer hur lån

Efter förra filmen, The Lobster, som verkligen engagerade vår publik i vitt skilda uppfattningar, är den nu aktuella filmen sannolikt en film där vi kan samlas kring ett enigare gillande. Här får vi följa ett livsdrama och hur olika omständigheter i livet formar oss till de vi är. Ett alltför vanligt dramatiskt grepp i filmvärden kan tyckas, men med särskilda kvalitéer just den här gången. Att växa upp i den tuffare delen av Miami och så småningom bli klar över sin homosexualitet är en del av filmens story. På vägen får vi se varma episoder av solidaritet och vuxenstöd. Men framförallt visualiseras djupet i de skillnader mellan olika människor som finns,  som vi ser varje dag och som vi vänder oss bort för att slippa se. Regissören Barry Jenkins använder skickligt filmarens subtila medel för att berätta sin historia. Närgången kamera, välgjord ljussättning och ett fint samspelande musikspår bidrar till en filmupplevelse man faller för. Och föll gjorde också prisgivarna: Fi

Novembergrått med korta inslag av blek sol och nätter med strålande fullmåne. Hösten bjuder onekligen den sensitive på en rad mysfaktorer som prassliga skogspromenader i kaskader av färg, sömnlöst stirrande mot vår närmsta grannes i rymden isvita nuna och varsamt långkokade smak- och doftsensationer i grytform. Femårsjubilerande filmstudion bjuder nu in till säsongens fjärde ordinarie filmvisning och då står det en grekisk regissör på menyn: Välkomna skall ni vara alla ni som gillar engelska sekelskiftesmiljöer, korrekta tjänare och hotellpersonal med stil. Här bjuds badorts- och pensionatsmiljön för de samhällsklasser som förmår uppskatta stil, finess och passiv aggressivitet. Men en stund in i denna film kommer en obehaglig tanketon krypande - allt är inte som det ska, inte alls som det ska. The Lobster är en framtidsdystopi utspelad i en förgången miljö, men utan effektsökeri. Till pensionatet anländer de medborgare som inte funnit någon att bilda par med, för att ges en s

Filmstudions höstsäsong ångar på mot den tredje filmen. En mysrulle att le åt och fundera över nu när  mörkret är mer än ljuset om dagarna och vätan en daglig gäst. Och inte minst, glädjas över att återse en ljusblå VW-bubbla. Vi tar oss tillbaka till det mytomspunna 70-talet den här tisdagskvällen. Hur gör en som mamma om en är angelägen om att få en son att vara stolt över, på riktigt? Sonens far inte varit närvarande under hans uppväxt och lite gnager det i samvetet, har han fått en tillräckligt allsidig uppfostran? Så en försöker hitta hjälpen från olika experthåll som den tonåriga Julie, och en annan ung kvinna med stora ambitioner att vara en genuin punkare. Resultatet; en fullfjädrad teoretiker med hjärnkoll på sådant som moderna tjejer har i sitt norm- och känslobibliotek och utöver det bas och tilläggskurs i kvinnlig anatomi. Men detta visar sig vara otillräckligt och kanske till och med feltänkt. Nyförvärvade, men inte bearbetade kunskaper i feminism och hur tjeje

Se där redan framme i oktober, en filmmånad så god som någon. Nu blir det film som utspelar sig i mellanöstern, det forna storriket Persien med sin rika österländska kulturhistoria. Ett område som varit styrt av olika stormakter och ockuperat i århundraden och som kom till så sent som 1935.  Men fonden för tisdagens film är egentligen extremt västerländsk och hade premiär på Broadway när det en gång begav sig. En handelsresandes död - en fars dröm om att sonen skall bli något stort, en dröm så stark att han tar sitt liv för att sonens framtidsprojekt ska få sitt startkapital via faderns livförsäkring. Artur Millers pjäs som kom redan 1949, slår effektivt hål på den amerikanska framgångsmyten och det är den ramen som veckans film utspelas i. En pjäs med klichéer och en film som spinner vidare på detta. Vi tas till Teheran, miljonstaden i Iran där ett par arbetar på en skådespelarskola. Millers pjäs håller på att sättas upp och i en parallell handling får vi följa hur parets re

Ibland får konstupplevelser oväntade effekter. Vernissagen för #nolimit i Borås fick effekten att filmbloggen helt enkelt glömdes bort. Arbetet med programblad och andra praktiska bestyr inför säsongspremiären tog överhand och när det var dags för söndagens lilla skrivstund - ja då promenerade jag bland hundratals andra nyfikna streetartbesökare och njöt av allt det nya som Borås hade att erbjuda. Som målningen ovan, av konstnärerna Pichi & Avo. Här syns bara en detalj av den jättelika målningen på en tegelgavel i Norrby stadsdel. Men här blandas fajtas kubism med Liljeforsk realism och mitt i bataljen står en liten människa och putsar på en svan. Och så var det ju också med kvällens film, en liten, liten människa i ett jättelikt land där tusentals barn varje år försvinner från sina föräldrar. Uppslukas i människohavet där varje individ är så liten, så sårbar och så skyddslös. Nå, tisdagens höstpremiär hade allt man kunde önska, massor med förväntansfulla medlemmar, god fik

Nu börjar det snart igen! Filmerna du kommer att få se i höst är klara. Klicka på respektive film så får du reda på lite mer om den. En grundligare presentation kommer i den här bloggen inför varje film, i vårt programblad som är klart om några veckor och i våra nyhetsbrev inför varje film 2017-09-12 Lion 2017-10-03 The Salesman 2017-10-17 Alla tiders kvinnor 2017-11-07 The Lobster  2017-11-21 Moonlight  Och så avslutar vi den här säsongen med Östlunds Cannesbelönade film: 2017-12-12 The Square , ännu inte recenserad eftersom premiären i Sverige är först i slutet av augusti. Visst ser det ut att bli en spännande höst med Marks Filmstudio? Och här kan du ladda ned filmprogrammet som .pdf-fil

Våren har i gått i ilfart om man ser till kalendern, men värmeutvecklingen och mildare vårvindar har den sprungit ifrån. Kanske, eller till och med troligen, är det precis som alla andra år. Det är bara så att vi vill minnas något annat. Det räcker kanske för våra värmetörstande själar att få uppleva någon enstaka dag med mänsklig temperatur och lite fin sol, för att vi skall "minnas" att så är det ju, jämt. Och så kommer denna tärande nordan och tar oss ur den villfarelsen. Så vad är då bättre än att bänka sig i den omfamnande biolokalen på tisdag kväll, och tillsammans med nära två hundra andra njuta av lite finstämd japansk film? Under körbästrädens handling är på ytan mycket enkel. En äldre kvinna tjatar sig till en provanställning på ett gatukök som serverar plättar med bönpasta. Hon visar raskt sin kunnighet och frambringar den ljuvligaste pasta man kan tänka sig. Men när ägaren får reda på hennes bakgrund kräver han att hon avskedas. Vi får i lugnt och makl

Det här blir en subjektiv och gränslös hyllning av Ken Loach. Hans filmer har alltid fascinerat mig: Ta bara Land och frihet om spanska inbördeskriget, Bröd och rosor om lågbetalda städare som tar upp kampen mot sin arbetsgivare, trots de dåliga oddsen, Järnvägare om privatiseringen av det engelska järnvägsnätet, och så Änglarnas andel om whiskytillverkning, som vi visade på filmstudion i mars 2013. Jag kan på rak arm inte komma på någon annan filmmakare som har en sådan förmåga att föra ner stora samhällsfrågor till ett humanistiskt, ibland tragiskt, men alltid humoristiskt plan. Samhällskritiken bottnar så stadigt i beskrivningar av våra mänskliga tillkortakommanden. Det är färgstarka och sympatiska människor som får bära historien och med hjälp av dem kan vi identifiera oss och känna att vi förstår, ända in i hjärtat. Nu ska vi då få se filmen om snickaren Daniel Blake 59 år (spelas av Dave Jones) som drabbas av olycka och som så väl behöver ett socialt skyddsnät, n

Ja, så blev det dags för lång lördagsmatiné i filmstudion. Och temat är pinsamma föräldrar. Vem kommer inte ihåg dem dessa viktiga personer i ens liv som inte kunde alla de förvirrade sociala koder som vi ville förse dem med? Som tonåringar var vi väl värst? Undrar om den mamma eller pappa existerat som kunnat föra sig precis så som deras lynniga tonåringar önskat i alla situationer. Särskilt väl kommer jag ihåg en flicka i min klass som hade den enorma oturen att hennes pappa, på lösmynta pappors vis, råkat bli vald till klasspappa. Dessutom tog han på sig rollen att förmana klassens busigaste pojkar, så att de skulle bli mindre busiga. Jag sympatiskämdes med henne så till den grad att jag kommer ihåg det än idag. Nu får vi kanske se en än värre pappa i aktion och denna gången i förhållande till sin vuxna dotter. En kvinna i karriären som sysslar med den nya moderna företagsamhet som går ut på att utnyttja arbetskraft till max och göra sig av med dem som inte är lönsamma nog el

En fråga som ofta återkommer när hederlighet och moral diskuteras är om man har ont av sådant som man inte vet om. Det klassiska exemplet är otrohet. Någon är otrogen, det får inga följder och vad skulle då vinnas om det hela avslöjades? Den som varit otrogen får lite mindre skavsår i samvetet, till priset av att tilliten i förhållandet rubbas. Är sanning och ärlighet det bästa, eller skall allt gömmas i den alltid pågående tidens flod? I tisdagens film spelas detta dilemma upp med Ibsens drama Vildanden som inspirationskälla och stomme. Handlingen har förlagts till nutid. Scenen är en sågverksmiljö på en liten ort där alla jobbar på samma ställe. Fadern skall gifta om sig och sonen anländer för att vara med på bröllopet. Gamla konflikter mellan far och son blossar upp på nytt och sonen anförtror sig till sin kamrat. Alla vet lite mer än de berättat och har hemligheter som skulle få stora konsekvenser om de avslöjades. I fonden finns också hotet mot allas försörjning eftersom o

Vad händer med oss när vi ser tillbaka? När våra minnen, som är så flexibla, vill visa en annan passerad verklighet än den vi möter, när vi gräver i det som varit. I tisdagens film får vi följa vad som händer, när barn och anhöriga försöker samla material till en retrospektiv utställning om sin mammas gärning som krigsfotograf. Vad innebar hennes yrke på det personliga planet? Att se allt lidande och utsätta sig för stora faror för att andra skall förmås att förstå det hemska som sker. Till slut stod hon inte ut och tog livet av sig. De tre män som blir kvar tappar fotfästena, de förstår inte vad som sker och de förstår inte varann. Pappan är en kärleksfull far, men det hjälper inte när hans behov av bekräftelse är större än förmågan att ta in vad sönerna går igenom. Recensenterna tyckte att Trier lyckats väl med sin gärning den här gången också. DN skrev : Det är komplext, finkänsligt, ofta roligt och i synnerhet Devan Druid är underbar: mycket bånglig ångest med inslag

I fredags var många av oss med på Göteborgs Filmfestivals invigning som via modern teknik kringlade sig genom skogarna till Skene Folkets Hus. Huvudfilmen Tom of Finland visade sig vara en vackert berättad samtidshistorieskildring. Homosexuella män som dras till uniformer, läder och karikerad manlighet var kanske inte det som jag trodde gick att skildra på det här kärleksfulla och intelligenta sättet. Men så var det och ännu en bioupplevelse kunde räknas hem. Men nu till nästa veckas höjdpunkt i biomörkret. Även om man lever i nutiden som vi andra an man göra andra val för sig själv och sin familj. Ett liv nära naturen där barnen får raka och enkla svar på sina frågor är ett sätt. Familjen Cash som vi får möta i den här filmen bor i naturen och lever på vad den har att ge. Barnen får lära sig praktiska saker som att klättra i berg och jaga vilda djur. Deras intellektuella fostran sker vid en lägereld på kvällarna då  de läser böcker tillsammans. Ödet gör dock att de måste läm

Sedär så var långa julen slut och julegranen utkastad. Soffhängets seriefrossa kan nu kompletteras med filmupplevelser av lite annat slag. I och för sig bjöd ju senhösten på en stor snackis i form av den norska ungdomsserien Skam . Har ni missat den så ägna åtminstone ett par timmar till några avsnitt från detta utomordentligt välskrivna, välspelade och intressanta fenomen på tv-himlen. Vårens premiärfilm är en lågmäld feelgoodfilm från Frankrike. Regissör är Tomas Lilti och det är faktiskt hans andra film på temat sjukvård. Hans förra film handlade om ett sjukhus där resursbrist, vinstkrav och en rädsla för att göra fel gjorde det angelägna arbetet svårt. I den här filmen är handlingen förlagd till fransk landsbygd. Vardagsliv för en läkare på landet: Att rycka ut när det behövs utan hänsyn till sig själv eller vilken tid det är på dygnet. Hembesök som kräver goda skodon och ett ständigt fullt väntrum med patienter. Arbetet är ett kall och behovet av läkarens hjälp med både d