12 september Lion



Ibland får konstupplevelser oväntade effekter. Vernissagen för #nolimit i Borås fick effekten att filmbloggen helt enkelt glömdes bort. Arbetet med programblad och andra praktiska bestyr inför säsongspremiären tog överhand och när det var dags för söndagens lilla skrivstund - ja då promenerade jag bland hundratals andra nyfikna streetartbesökare och njöt av allt det nya som Borås hade att erbjuda.

Som målningen ovan, av konstnärerna Pichi & Avo. Här syns bara en detalj av den jättelika målningen på en tegelgavel i Norrby stadsdel. Men här blandas fajtas kubism med Liljeforsk realism och mitt i bataljen står en liten människa och putsar på en svan. Och så var det ju också med kvällens film, en liten, liten människa i ett jättelikt land där tusentals barn varje år försvinner från sina föräldrar. Uppslukas i människohavet där varje individ är så liten, så sårbar och så skyddslös.

Nå, tisdagens höstpremiär hade allt man kunde önska, massor med förväntansfulla medlemmar, god fika och en fantastiskt fin, välspelad och känslosam film. Den lilla pojken som slits ur brodersgemenskapen och från sin kärleksfulla mamma, färdas över en jättelik kontinenten och så småningom över en hel ocean för att hamna hos kärleksfulla föräldrar i Australien.

Minnet kommer ikapp den unge man som så småningom vuxit upp och vi får följa hur han tålmodigt och oförtrutet söker sina hemkvarter med hjälp av Googles satellitbilder.

Det här är en film som går rakt in i mig, som ställer frågor om barns levnadsvillkor i en av världens största demokratier, och om hur vi ser på den andre den icke-vite. Kulturnytt i SR P1
 I detta så får vi en berättelse om rotlöshet och nålen i en höstack som får gråtkanalerna att svämma över.  (Nöjesguiden)

Populära inlägg i den här bloggen

21 november Madeleine och taxichauffören

2 maj The Banshees of Inisherin

16 januari De ostyriga